Soundtrack Ray LaMontagne - Old Before Your Time



Det här med text och musik som inte hör ihop
Det här med att värdera sig själv och respekt
Respektera sig själv nog att ta dom vägar som är framför en
Respektera andra i den mån att det som händer hos dom
inte är accepterbart
Även fast du inte är dom

Respekt för sig själv
Respekt för andra

första, andra, tredje rummet



Vad är det som är viktigt i ens liv?
Är det att vara sann så är det de enda man kan göra
Som människa



Värdering av sig själv och sätta sig själv i första rummet
Jag har lätt att hamna i tredje rummet
Men jag har en förhoppning om att det ska  kunna förändras med steg
steg framåt och ibland kanske också bakåt


Men framförallt steg emot att inte styras av skuld och inse
Att jag
Att vi alla

Inte är skyldiga någon något, förutom oss själva





Var sann










See ya on the flipside

Soundtrack Alela Diane - Age Old Blue




Ska försöka att inte störa mig på att videon inte kan spelas upp nån annanstans än på youtube.
Det där med att orka leta efter nån slags piratversion som funkar känns..
Jobbigt.



Tänkte börja det här inlägget med att jag drömde inatt, egentligen that is.
Drömde om en vind med massor med olika prylar
gevär, hattar, stora fönster delvis prydda med brädor som solen sken igenom

(Sunset Tru the Dusty Windows)


Rummet är stort och ljust med damm flygandes i luften
Gamla brädgolv som vi just har sopat, känslan av hemma fast någon annans

Om jag hade ett galleri skulle det se ut sådär.



Jag vill verkligen hålla det där rummet i minnet så det ska jag göra





See ya on the flipside

Soundtrack Anna Ternheim - No, I Don't Remember



No I don't remember, jag kommer inte ihåg längre.
Hur allt annat än det som är nu var, hur det kändes. hur DET höll mig fast.
Jag kommer inte ihåg hur det var då,
hur det kändes att andas den där luften som fick mig att långsamt dö
Den där luften som kom ifrån dig är helt försvunnen.
Tankar på förr dyker ibland upp
men jag känner det
inte längre.


Jag kan inte längre komma på vad som kunnat gjort mig olycklig,
jag kommer inte på vad som kan göra ont
Allt som är borta är verkligen borta, allt som är långt bort är inte närvarande till trots.



Det är fruktansvärt många år sen jag var såhär nära något slags ro,
ett lugn som verkligen känns permanent,
inte bara en paus eller ett tillfälligt fix.

Inga piller som lurar kroppen eller arbete som får mig att koncentrera mig på allt utom det.
Jag kan vara helt själv med mig själv utan att tankarna ens springer iväg.. jag är stilla.

Stillsam, stillhet, stilla.





Jag har hittat ett lugn som är på riktigt.








See you on the flipside

NutzThaWakahoho

Drömmar, GarderobsFilosofi och Galenskap

RSS 2.0