Alltså det här med stress mina kära vänner, det är inte bra grejer.

Vad stressar man över egentligen? 

 

Jag tror att svaret på den frågan är allt. 

Man stressar över allt.

Vad ska jag göra med mitt liv? 

Om jag har något i mitt spår är jag rätt då? 

 

Räcker pengarna den här månaden och hur ser nästa månad ut?

Mycket vill ha mer.

 

Har jag nog med tid?

När jag har tid, använder jag den rätt?

 

Allt jag borde göra, allt jag borde se.

Borde jag inte komma fram till något nångång?

Alla dessa frågor inga svar, kanske något påstående.

 

 

Stress stress stress


Fan det är soligt ute och jag sitter inne, borde vara ute. lixxxommmm

 

 

Jag stressar nog ner mer nu tror jag, försöker att bli av med gammal stress.

Stress som skapats i gamla situationer men som känslan bitit sig fast av.


Jag har ett fokus just nu, jag ska bara vara och vara nöjd med det

Breathe

Låta livet svepa över mig och bara finna lusten igen, finna det där som får mig att le inuti.
Jag närmar mig det känner jag, för varje minut

För varje ensam stund så låter jag hjärnan se igen

Låter hjärtat bara finnas till och njuta



Breathe



See ya on the flipside

 

 

Någon annan. Någon annanstans, någonstans.

Den här förvandlingen händer, den skapar en massa tankar och frågor.

En massa ilska över att vara borta och att den man engång var är i dvala.

Lyckan borde vara det som tar mest plats men det är det inte utan det som tar plats är

Den man var

Den man borde vara

fast man inte kan

 

 

Titlar

formuleringar

Kategorier

personlighet

Vitalitet

Jag längtar så tillbaka till dig, du som gör precis som du vill

Du som fan kan lyfta den dära soffan själv, din björnjävel

Jag längtar så tillbaka till din lust som du fick ibland

Ditt skapande som på något vis ändå tog mest plats
Jag längtar så tillbaka till allt som var du, allt som var du

 

Jag har en rädsla för att du är borta för alltid bara för att ännu en titel

ännu ett kapitel

ännu ett steg

tar mig längre bort ifrån vad som var då


Fan alltså, alla dessa rädslor för att inte räcka till.
Jag som annars för det mesta kännt mig för mycket...


Det kanske är för att jag har hittat ännu en norm jag inte passar in i.
Normer kan dra åt helvete!

här sitter jag med ett självbelåtet smirk så hon är kanske inte så långt borta

Hon som säger sweet och awesome

Hon som skiter fullständigt i om hon framstår som mogen

Hon som vet att hon räcker till för att hon är vis som fan

Hon som vet att det inte spelar nån roll hur fet hon blir

för        jävel       vad       hon      är       snygg

Hon som vet att allt löser sig och att allt blir som det ska vara

Tillslut, bara hon orkar vänta på det.


Och att hon älskar den lilla bebbe-gneten även fast den sparkar halvt ihjäl henne
Och att hon kommer att älska den som ingen älskat någon

Och att allt som är hon kommer tillbaka

Säkert alldeles för mycket

Och hon älskar tanken

 

 

 

 

 

 

See ya on the flipside