Någon annan. Någon annanstans, någonstans.

Den här förvandlingen händer, den skapar en massa tankar och frågor.

En massa ilska över att vara borta och att den man engång var är i dvala.

Lyckan borde vara det som tar mest plats men det är det inte utan det som tar plats är

Den man var

Den man borde vara

fast man inte kan

 

 

Titlar

formuleringar

Kategorier

personlighet

Vitalitet

Jag längtar så tillbaka till dig, du som gör precis som du vill

Du som fan kan lyfta den dära soffan själv, din björnjävel

Jag längtar så tillbaka till din lust som du fick ibland

Ditt skapande som på något vis ändå tog mest plats
Jag längtar så tillbaka till allt som var du, allt som var du

 

Jag har en rädsla för att du är borta för alltid bara för att ännu en titel

ännu ett kapitel

ännu ett steg

tar mig längre bort ifrån vad som var då


Fan alltså, alla dessa rädslor för att inte räcka till.
Jag som annars för det mesta kännt mig för mycket...


Det kanske är för att jag har hittat ännu en norm jag inte passar in i.
Normer kan dra åt helvete!

här sitter jag med ett självbelåtet smirk så hon är kanske inte så långt borta

Hon som säger sweet och awesome

Hon som skiter fullständigt i om hon framstår som mogen

Hon som vet att hon räcker till för att hon är vis som fan

Hon som vet att det inte spelar nån roll hur fet hon blir

för        jävel       vad       hon      är       snygg

Hon som vet att allt löser sig och att allt blir som det ska vara

Tillslut, bara hon orkar vänta på det.


Och att hon älskar den lilla bebbe-gneten även fast den sparkar halvt ihjäl henne
Och att hon kommer att älska den som ingen älskat någon

Och att allt som är hon kommer tillbaka

Säkert alldeles för mycket

Och hon älskar tanken

 

 

 

 

 

 

See ya on the flipside