Ok, nu kanske det är dags att erkänna för sig själv att jag inte alltid kan vara den muntra jäkeln som försöker att få alla andra på bra humör, jag kan inte alltid vara den som är klippan -aldrig ledsen bara glad för att ge dig en hjälpande hand i vått och i torrt.

Jag kan inte vara allt jag hoppas, Jag kan inte vara på topp, iaf inte alltid.

Min ångest har kommit ikapp mig, allt som jag släpar på har dykt upp till ytan lite och jag pallar inte..
Tänk dig en tyngd eller ett rep som är virat runt din bröstkorg väldigt tajt, du kan andas men du kan inte ta dom där djupa andetagen -du ser inte repet så du blir orolig- "varför kan jag inte andas"

Jag ger mig själv aldrig tillåtelse att klaga på saker, jag ger aldrig mig själv tillåtelse att varken ha ont i hjärtat eller i kroppen för så jävla farligt kan de väl ändå inte vara Linda? snälla rara du, du är bara löjlig och låter saker väga för tungt.

Dessutom så hatar jag när folk klagar på saker utan att ta tag i sin situation, jag är inte mycke bättre som helt enkelt försökt att ignorera min situation utan att klaga, vi låtsas att allt är bra så försvinner de nog av sig själv.
Fan de enda som försvinner av sig själv är kakor i min närhet hehe ^^

Emelie är en jäkla räddande ängel, hon kom hit idag, igår och vi har snackat en massa och idag gjorde hon en lista över saker som jag har ångest över åsså satt vi och fyllde i en massa papper som jag skulle ha haft skickat iväg för längesen. Vi drack även hutlöst mycke kaffe och kollade på en bra flatfilm =)

Tack Emelie som fan för idag!
(och Lina för kvällen ^^)



I don't wanna be the girl who has to fill the silence...
The quiet scares me 'cause it screams the truth

See You on The FlipSide