Ok, gammal ångest och ny ångest!

Den gamla kan vi ju börja med, idag för första gången på 4 år så åkte jag skolbussen och det var fan ångest på hög nivå. Först så kände jag samma gamla uttråkade jag återkomma när jag väntade och instinktivt så gick jag till precis samma plats som jag alltid stog på när jag väntade på bussen, jag kände av "rangen" på ungarna som väntade bredvid mig och kände hur hjärtat började att dunka på mig när bussen äntligen kom fram.

Jag gick in å betalade 18 spänn (vilket fan var riktigt billigt) efter att gubben hade kollat på mig riktigt ordentligt -uppenbarligen så smälter jag väl in ibland 16-17 åringarna :P- sen så kom dilemmat, vart fan i hela helvete ska jag sitta? jag ställde mig och kollade in och förr i tiden så skulle jag gått å satt mig längst bak utan att fundera på de men nu... längst bak. Fan va gammal jag har blivit. Jag satte mig helt enkelt näst längst fram (sätet längst fram var redan taget av nån tant heh ^^)
Sjukt att man kan hoppa tillbaka i tiden sådär, bara av en buss och det fick mig lite att inse att jag har det jävligt bra nu och att jag verkligen inte vill vara teenager igen.

Nu till den nya ångesten! Jag ska till Stockholm imorron och fick precis reda på av min chef att jag ska åka tunnelbana till deras kontor... skitbra, jag får värsta ångestattacken av att åka buss i 10 min till Ljusdal ifrån Hybo (vilket egentligen bara är en väg att välja på så det kan liksom inte bli fel) men åka tunnelbana i stockholm ska väl ändå gå bra? inte?
Joooodå, du kommer inte att dö Linda jag lovar! Du kommer inte att hopppa på fel tunnelbane vagn och hamna på andra sidan stan och du kommer definitivt inte att hitta på en lönnmördare när du hamnar i ett ruggigt kvarter. se positivt, du har ju iaf varit i stockholm 2 ggr :D 
Jag försöker iaf att övertala mig själv och jag har egentligen inte röster i mitt huvud, jag lyssnade precis efter :P

Läre joooobba nu. RingRing bara du slår en signal *tralla*

SEE YOU ON THE FLIPSIDE GOD DAMNIT! (be för mig imorron är du snäll ^^)