Jag har en katt som heter Morf. Hon ligger i mitt knä och är söt, jag klappar henne och hon kurrar. Inte svårare än så, inte lättare än så och inte värre än så. Hon ser ut på mig med sina gulbruna ögon och det ser nästan ut som att hon ler.

Jag tänker vara kattungen, försöka att inte så mycke sticka huvet i sanden som jag gjort tidigare utan bara inte oroa mig. Inte tänka i negativa banor och ta dag för dag.

Fan livet ska väl ändå vara underbart? Det ska bara handla om månklara nätter och önskningar vid fallande stjärnor, solsken på en äng och kärlek i mängder människor knappt kan handskas med!

Idag är en bra dag som jag ska ta vara på



See ya on ze Sweet-side :)