Well, to put it like this och jävligt enkelt.

Jag smälter, helt och hållet, helt självklart som vad som helst och väldigt skräckinjagande.

humm how to put this, jag är ju kanske den mest rädda människan för commitment -av tamefanåmig alla, det är knappast så att jag försöker göra mig själv speciell på något sätt men jag är så jävla issu:ig så det är nästan briljant, på randen till psykologiskt under.



Men vad i helvete är det meningen att man ska göra när man träffar nån som verkligen träffar en? alltså Cupid up yours liksom (hen är en jävel på att sikta i might add :P) och kaaa-tjong så har du en crush.
Och du TILLÅTER dessutom dig själv att känna liiiite mer, liiiite mer än vad som är tillåtet av den commitment issues gräns du satt, du har satt upp vissa riktlinjer som Cupid uppenbarligen skiter fullständigt i och som hen närmast bestämt raserar med en jävla superduper cupid-ybermodern kulspruta.

Pang Tjong å känn dig förgörd! Seriously mon, de är fan inte OK!

Det skulle kunna vara så att jag är lite (bara lite mind you) glad också och känner mig lite sådär bubbelbubblo som man borde göra efter ett assault from the oh all mighty crush-spridare (lol smittorisk på den? KSK?) men ändå, ändock, ändtarm? så fan fan fan fan fan så läskigt. btw så kommer hon säkert att läsa de här och endra tycka att jag är förjävla gullig eller bara en stor hotbild som kommer att stalka henne tills hon dör. 
fint där, Im buyin myself a tent damnit! 

HÖHÖ

närå de är lurre, det är ju förfan vinter snart! jag är väl inte självmordsbenägen ^^

Well anyway and anyhow så kan det här liknas vid en uppenbarelse iaf, Iceberg är påväg bort kanske och det är ju sweet. Jag kanske inte har smält men jag tinar ju iaf lite, mer och mer :)

 
See Ya on The FlipSide