Fan det är väl ändå tanken som räknas liksom, om jag nu inte kan slåss emot saker som är för starka ska jag då springa?
Nä du hujedamig jag tänker då fan fäkta jävligt illa men ändå inte ge vem de nu än är jag talar om det nöjet att få se mig dra svansen mellan benen och springa därifrån som en skrämd liten ekorre!

HELL NO  I say!

Hell no att jag ska förgöra mitt inre ego och förkasta min självrespekt för att springa
Hell no att jag tänker förinta allt vad jag är och bortse ifrån styrkan som är jag

Det är fan inte fel med styrka, bara det är rätt sorts. Jag har försökt intala mig själv nu ett bra tag att jag förr har gått i dom tankarna att jag inte alls är så stark som jag påstår men det är ju för i helvete bullshit, jag hade bara en väldigt fel bild av vad styrka var.

Det är den som har modet att ställa sig upp efter det att den har fallit som är stark!

Jag tror jag börjar bli sjuk, jag kommer in i sånna här konstiga djupa diskussioner med mig själv då. När jag är deprimerad eller sjuk.
Jag är nog helst sjuk