Jag sitter härmed och käkar samma goooa mat som jag åt igår, grymt jävla gott.
Har kommit på det briljanta med att vakna vid 12-tiden, det betyder ju att man hoppat över frukosten och kan gå direkt på lunchen :D Hur jävla härligt som helst, jag vill nog alltid äta mat tror jag. (och jag borde kanske blivit en hobbit ^^)

haha!

Kom att tänka på en sak (som jag så ofta gör haha) att alla känslor som man nånsin haft har ju haft en del hos sig själv, hur kan dom då försvinna helt om dom har varit en del av en?
Dom förändras nog men finns fortfarande, glöms nog bort men är fortfarande där.. undra om de kan ligga nåt i de eller jag kanske svamlar för att jag inte sovit inatt haha ^^

Det känns liksom som att man alltid måste ha en känsla för en person, det kan inte vara ingenting.
Om tex en människa har sårat dig så jävla många gånger, kan du verkligen på riktigt komma över de då? Du kan ju glömma bort de och du kan ju förminska känslan hos dig själv men slutar de verkligen att göra ont och kan man förlåta de riktigt på riktigt eller blir ens sätt att vara påverkat i slutändan ändå?

Alla förtjänar någon som inte gör en illa, nånsin :)

Och allra helst riktigt fina människor, så jävla orättvist att det ska vara annorlunda.


för att citera en kompis som citerar en Bob Marley i sin tur :) 
"The truth is, everyone is going to hurt you. You just got to find the ones worth suffering for."

Jag tror inte på de där, aldrig att jag tänker tro på att den här världen bara har en massa ont i sig, aldrig att jag tänker tro på att hela världen kommer att såra mig och aldrig att den som får hålla i mitt hjärta kommer att vara en sån person.
Den människan som får mig kommer att vara en utav dom fina människorna som faktiskt vet vad kärlek är och som faktiskt vet hur man vårdar den, såsom jag tänker vårda den och jag tänker inte nöja mig med mindre än så.
Så Bobban har fel i just de avseendet :)


Jag vill inte ha ont mer så jag väljer mina människor väl <3



See ya on The Flipside