Humm, long time no see känns som mitt signum nu för tiden.
Tiden går så jäkla fort att jag inte hänger med, en timme har plötsligt blivit en dag och en dag till en vecka, min tidsuppfattning är fuckad och det ber jag om ursäkt för (jag vet ju att ni bara är dyyying att läsa min blogg såå atte ;D) men de kommer inte att bli bättre heh ^^

så, vad är min ursäkt för ständig frånvaro?

Min kärlek, Betty finns inte längre och det har varit jävligt tungt för att vara helt ärlig och inte skämtsam om min känslostatus.

För er som inte vet så var Bettan världens finaste boxer, hon hade karaktär som man bara kan komma inärheten av att beskriva som undebar, världförändrande och om hon hade varit människa hade jag kallat henne för mitt underbarn.
Jag har aldrig älskat någon eller någonting som den här hunden och nu är hon borta.

Det är så tomt, hon brukade alltid ligga i soffan med huvudet på armstödet och kolla på mig när jag vaknade på morgonen och så fort jag gjorde ett enda ljud så viftade hon på svansen! så jävla härlig!
Glad från den stunden hon öppnade ögonen tills dess att hon somnade :)


Jag insåg inte hur svårt det skulle vara att bara kolla på bilder på henne nu när jag lägger upp dom..Det har inte ens gått en vecka men de känns som en evighet.
ett ord: sorg



See ya on the flipside