Idag är de städ-dag och vad händer alltid när jag står och diskar -Jo! jag funderar en massa på saker och oftast när jag funderar på saker så resulterar det i ett blogg inlägg..Som det blev nu ;)

Jag har funderat mycke på de här med förhållanden, en väldig vis tjej i min närmsta omgivning sa (quote så nära som jag kan komma med mitt dåliga minne ;D) 
"Det finns så många människor som säger att dom har en rädsla för att kliva in i ett förhållande och att dom undviker det för den rädslan, då tycker jag fan att dom kan vara ensamma resten av livet för det är ju det de handlar om! Att slänga sig in i ett förhållande och våga även fast man är rädd!!" 
Hon sa de f.ö i en rätt upprörd ton ;) 

Jag håller med henne för jag är en utav dom människorna som skyddar mig själv så grymt mycke från att bli skadad, jag har dessutom skyllt på min ångest och depressions-status.
"Jag kan ju inte gå in i något nu för att jag är så fuckad"
Men det händer ju varje dag att någon hjälper en annan människa framåt av kärlek, att en svaghet för en människa kanske är något fint för en annan, att människor i en viss mån är självuppoffrande och att en människa trots hennes illa status faktiskt har mycket att ge ändå.

Min fråga till mig själv är, Varför kan inte jag vara en människa som får hjälp för engångs skull?
Jag försöker alltid att inte såra, att inte tynga ner någon och att alltid försöka muntra upp andra och inte förstöra den sociala miljön för alla andra.
Varför kan inte jag acceptera hjälp?

Jag är inte gjord av sten och jag vill också känna att jag inte alltid behöver vara den som är "stark" och inte känner något.


The quest for stödjande kärlek börjar nu!



See ya on The FlipSide