Rude awakenin inatt!
Ligger man där i godan ro, har preciiiis somnat, ligger på rygg och känner hur en kattfan landar i ansiktet på mig.

Jag säger "men vafan...." helt lugnt, kliver upp och går in på toa, blod i halva ansiktet och torkar bort det lite snabbt utan nån större reaktion och går sedan tillbaks till sägen och modig som jag är så lägger jag mig på rygg. igen.
Dock inga mer katter i mitt ansikte den här natten hehe


Det var dock bara några små skrapsår men fasen va läppen blödde och min staaackars näsa haha såg helt muppad ut när jag vaknade med en stor sårskorpa där. Några tvättar senare så ser de lite bättre ut ^^


ooooooh scarrrrface!
jag är livsfarlig. jag lovar ^^



by the way, by the how så blir jag inte förvånad över saker längre vilket är en ganska befriande känsla.

Det är drama efter drama som utspelar sig och ingenting blir som tänkt så då har jag kommit på att man helt enkelt slutar tänka, på saker, på människor, på mig själv, mitt medvetna och allt som hör därtill.

Jag längtar så jävla mycke tills på måndag så jag får rymma till jobbet, fast lite hets känner jag ju med tanke på att jag antagligen inte har nån som har hundarna vilket känns, ja. jobbigt men väljer att inte tänka på de just nu.
Det ordnar sig nog, det måste det göra.


fake fake fake fake fake fake.
fake it til you make it och all karma som följer med de
aldrig glad, aldrig ledsen.


Jag är kreativ f.ö när de händer saker, det är ju alltid fint.
När de känns som mörkast så kan de bara bli mörkare haha och med de så kommer ju de självklart en massa slag på sig själv för att man inte är en bra människa och för att man är ett svin och för att man behandlar andra illa och för att man är ärlig och för att man inte kan se ur andras vinkel och för att man inte alls vet vad man gjort.
It takes two to tango finns inte i min värld, jag ser saker och ting som att allt är mitt fel i första hand alltid även om andra gjort mig orätt eller haft sönder mitt hjärta.

Mitt fel att jag är ledsen över det här kaoset som rådet, det är inte bara en sak må ni tro, det är flera flera saker och allt har hänt under loppet av en månad så de känns lite komprimerat kan jag tycka.
Lite väl mycke jag ställt till med.
Förlåt, på riktigt (för de finns säkert människor som läser de här inlägget med ironi i rösten men så är det inte).


Jag ska skriva en pjäs har jag kommit på, den ska handla om kärlek.
Jag ska skriva en barnbok också, den ska handla om känslor och rädslor.
Jag ska skriva mer musik också, den handlar som vanligt om allt som har med mitt liv att göra.

Mitt liv på papper är mitt mål just nu, nothing more, nothing less.



See ya on the Flipside