Den finaste människan i världen har jag träffat och hon har träffat mig, pilat ner hela mitt hjärta med sin cupid kulspruta.

Jag har alltid varit så att jag träffat människor och tänkt "ja men de där får jag ju lära mig att inte störa mig på" eller "Jag kommer nog att tycka om den här människan tillräckligt mycke så dom dåliga sidorna inte väger så mycket längre".

Dont get me wrong, jag har träffat en massa fina människor men det har alltid varit nånting som jag tyckt varit lite off eller så har jag varit oförstående över att jag inte har några känslor för personen ifråga även fast jag borde.

Men alltså hon, hon är allt jag nånsin velat ha, hennes "dåliga" sidor är bara charmiga hos henne och jag kommer på mig själv med att tänka att jag faktiskt stört mig på de hos någon annan men hos henne är de bara en del av allt fint som är hon.


Jag blir på riktigt överraskad över hur jag känner och hur jag tänker, så ovant att känna såhär mycket och att allt är oförstört, enkelt och så rätt utan att varken hon eller jag ifrågasätter de, visst det går fort fram i er andras räkning men för oss är de en takt som är lika naturlig som att andas, pusselbiten är funnen och framför allt kärleken är funnen, Loki är funnen :)

Jag kan inte komma över hur jävla fin hon är heller, jag känner mig mäkta stalkerish när jag kommer på mig själv med att bara sitta och kolla på henne och ferdinand sucka.
Stereotyp kärlek haha ;D


Hon är bäst och hon är min, vart nånstans kan detta bli bättre? :)



See ya on the flipside