Nej såhär får det inte bli varenda jäkla gång, vill bara radera allt i min närhet, trycka på delete och existera i ett tomrum som andas frid.
Hatar verkligen det här, it has to be a better way..


Det bara brister, käppar i hjulet och jag står stilla. kan inte röra mig framåt utan står och trampar.
Jag kan inte vara där jag vill vara, jag är fast här i det här sunkna jävla hålet med en massa skit jag bara vill glömma och aldrig se tillbaka på eller bli påmind om.
Vill inte se raderade människor från förut, vill inte höra om deras jävla liv, vill inte lägga energi på småaktiga människor som bara är ute för att förstöra och såra, vill inte vara som dom. vill verkligen inte vara en av dom...


Jag såg en film igår, den gick ut på att världen endast skulle bli en bra plats av att hela mänsligheten skulle dö ut för att inom oss alla finns hatet, det mörka som gör oss till egoistiska varelser som endast ser till oss själva och som verkligen är ute för att göra andra illa.
Det som är det absolut värsta är att jag faktiskt tänkte "ja, så är det nog"
Därefter tänkte jag -när blev jag så bitter?

Gamla vänner har jag tappat, bara försvunnit och jag tror att det beror på mig men jag vet inte varför.


Har jag verkligen förändrats så mycke?
Jag tror det och till det sämre.

Jag är trasig. trasig trasig trasig.



När sånt här händer och jag står kvar på samma ställe så känns de som att jag tar ett steg bakåt vilket indirekt betyder att jag tar ett steg ifrån henne.
Ifrån oss.

Hon som gör att jag faktiskt känner mig lite hel kan jag inte vara hos, hon liksom håller mig samman och får mig att se det fina.
Man kan väl säga att hon lyser så starkt att skuggorna i mig blir väldigt små, nästan icke existerande.

Jag är så jävla ledsen och frustrerad, vad i helvete ska jag göra?







See Ya On The Flipside