Det är våldsamt svårt att vara varierad i sina soundtrack när man iprincip bara lyssnar på en typ av musik hela tiden, den här låten har varit i min mun hela dagen och på repeat i hjärnan sen jag slog upp mina blå imorse.

En bit ut den här låten älskar jag mest

I know I'm a hard man
To live with sometimes
Maybe it ain't in me
To make you a happy wife of mine

And maybe you'll kill me
Honey I don't blame you
If I were in your place,
Maybe that's what I would do


Så jävla bra.
Och så tänker jag lite, jag är nog jävligt svår att leva med många gånger så det är igenkänningshumor utan humorn hä hä hä

Maybe it ain't in me

Att göra nån lycklig är lyckligtvis inte mitt jobb heller, fan hela den här låten är så bra på många sätt. Ifrån början till slut så är ju fan orden med en och trycker på en massa punkter som inte blir tryckta på speciellt ofta.



Ibland vore jag tacksam om jag kunde stänga av min hjärna, bara för en liten stund och inte läsa in allt i allt så fort jag ser, hör eller känner något.
Alla intryck blir onekligen till en parallel och alla intryck gör just de, ett intryck.
Ett tryck, ett avtryck.


And I end each day in a song



På ett vis är de så jävla skönt att vara motsägelsefull och inte alls ha nån jävla aning om vart man är påväg eller vad man vill :)

Inte alls se vad nästa steg kan leda och att inte försöka ha någon slags kontroll för namaste bitches, livet låter oss inte kontrollera det så lätt. Helst inte på den nivå jag har i åtanke.

It's a hard life men fan va härligt det är samtidigt.






See ya on the flipside