videon känns mer som att den visualiserar allt som är inuti än soundtracket i sig självt idag.

Vilka klär av oss?

Vilka får se oss som vi verkligen är utan att först mötas av alla karaktärer och rollspel man utvecklat genom allt som är allt?

Vilka får se oss nakna utan alla kläder vi klär på oss som skydd.

Vilka tillåter vi att utsätta oss för saker och vilka tillåter vi komma så nära att det kanske blir obehagligt otryggt?



Förbannat skadad av allt som är allt.



Vilka tar vi på oss nya kostymer för?

Vilka ändrar vi på vårt uttryck för?

Vilka får oss att tro att det som är oss inte duger.


När inser vi att allt som är allt också är oss själva?



Formbara människor, förbannat formbar.

Vilka påstås någonsin påstå att dom vill ha något annat än det dom vill ha och när vet man skillnaden?

Vilka vet någonsin vad dom vill ha och varför skulle man annars vilja påverka detta?

Varför känns det så otryggt att inte veta och varför mäta sig genom ögonen av någon annan?

Varför mäta sig genom ögonen av någon annan.


Varför mäter man sig genom ögonen av sig själv?




Ibland så finns det alldeles för mycket frågor som man inte ens vill ha svar på.

See ya on the flipside