Soundtrack The Maine - Color
Det där med rädsla har jag ju skrivit om förr och jag har på senaste tiden varit lite skrajsen, lite så avståndstagande till allt som egentligen är jag.
Jag brukar ju vara motsägelsefull men detta är fan att ta i!
Kollade på världens bästa serie idag, Being Erica. Och hell bitches! Så jävla bra och den tar verkligen upp en massa saker som är värdefulla att tänka på.
Idag handlade det om rädsla bland annat, rädsla för att säga det man vill, rädsla för att se dum ut och rädsla för att inte räcka till.
Rädslor som nog är vanligare än man tror, jag är iaf sjukt självcentrerad alltid och tror att jag på något vis är helt ensam om att gå runt och vara livrädd för saker.
Eller ja, saker kom jag över i vintras ;D haha men alltså, det här med rädsla för känslor är så jävla svårt.
Det är så svårt att sätta sig själv i en situation där man kan råka illa och jag har verkligen tänkt på detta mycke.
Rejection!
Det är väl det man är mest rädd för. To get stood down, men varför är vi de kan man fråga sig?
Vart nånstans blir man en sämre människa för att man får ett nej?
Eller vad handlar det egentligen om?
Rädslan när den är odefinierbar.
Vad ska människan ifråga säga egentligen?
"fan va sjuk i huvet hon är, hon sa att hon gillar mig!?"
haha selfburn!
och då tänker jag lite så att personen ifråga inte riktigt är värd din tid ifrån början för korkade människor kan man ju klara sig utan
Alltså sen så började jag att försöka definiera rädslan, vad är det egentligen som är så läskigt?
Och jag vet fan inte, jag har ingen aning. Så vad är vitsen med att vara rädd då?
Ingen idé säger jag bara! (och jag hörde precis en röst ur småstadsliv i huvvet haha)
Ingen jäkla idé att va rädd för nåt så jag tänker köra, Tut för bövelen och tjootjooo!
"Yeah, we all feel a little bit fucked up sometimes"
Mitt kaffe är slut.... Det kan man kalla rejection
See ya on the flipside
Kommentarer
Trackback
