Nu har jag vidrigt mycket tid i mina händer så det ger mig också mer tid till att tänka på dom här sakerna som har hamnat på min tänka-på-senare-lista hehe (som självklart finns helt omedvetet för det där med att planera saker långsiktigt faller sig ju föga naturligt för mig)

Livets underbara parenteser!

Så, till frågan.

Varför gör jag vissa saker.
Det är ju också relevant om vilka saker man talar om, just den här gången så riktades mitt intresse till passionen.

Musik, konst, teater, text, fantasi, uppfinningsrikedomen.

Det jag tycker är intressant med alla dom här sakerna är att det är en jävla process som börjar i huvet men som mynnar ut i kroppen, i rörelse, i sång, i takt eller i att

klistra frenetiskt på en tröja för att hålla ihop den ;)

Och frågan nu igen som påminnelse, varför gör jag alla dom här grejerna?


Diskuterade frihet men en fin jäkel för ett tag sen och kom fram till att jag gör alla dom här sakerna, varenda dag gör jag dom här sakerna och borde känna mig uppfylld för att jag får hålla på med min passion 24/7.
Jag borde känna frihet i att ha möjlighet att göra det jag har driv att göra, jag borde känna mig tillfreds med att hålla mitt liv i mina händer så pass mycket att jag kan leka bort min tid med saker jag har passion för.

Då kommer vi till en till fråga som måste leda mig framåt,
Älskar jag att göra dom här grejerna? 

Svaret är nej, det gör jag inte.
Jag kan t.om känna att en process är så jävla jobbig att jag helst skulle vilja undvika den.
En pjäs är så jävla känslosökande att jag nästan går sönder.

En låt är så jävla nära det som gör ont att jag nästan hellre vill glömma.
Texten tar fram orden som kanske aldrig annars skulle bli sagda.


Så varför gör jag dom här grejerna?


Och det enda jag kan komma fram till är terapi.
Det lugnar mig, det gör mig tom och lugn.
Ingen tanke snuddar mig efter ett rep.

Ingen känsla är närvarande längre.


Allt är bara skönt tomt, som att jag har blivit putsad ren inuti.



Efter jag skrivit en text så är tankarna klarare,

Jag har tappat känslan som är kopplad till orden

och går sedan vidare.


Musik, den här musiken.
Musiken som ändrar min känsla så fort den nuddar mig.
Ingen kan ge en sån käftsmäll som musik och

Ingen kan verkligen få ens hjärta att få ett hopp som musik kan.
Musiken drar med oss vart än den går och den styr när ingen styr.

Ger ett annat slags tomrum,

Att ha en varierad playlist för mig är som att sätta mina känslor på shuffle.





Intressant att jag vill fylla mitt liv bara för att tömma det.
Jag kanske inte älskar dom här grejerna men dom får mig verkligen att älska livet

så i slutändan är

det värt de.

Värt hela processen och värt att inte veta vad som egentligen gör mig fri.



See ya on the flipside